Rocktokens Årsbästa 2013

wnDå var det dags för 1:a platsen på Rocktokens lilla lista, som ni har längtat. Och hur hinner karln, på en nyårsafton. Inga problem, jag har bara dammsugit, promenerat 5 km samt lagat mat hela dagen. Och servat Turturduvan givetvis.

Ikväll kommer Pappa och Broder med respektive på besök. Vad har det med musik att göra kan man fråga sig, och då skall jag förklara. Min Pappa fyllde 81 år på annandagen och är fortfarande väldigt pigg för sin ålder. Om 4 månader fyller även årets vinnare 81. Och då pratar jag om Willie Nelson, säkert lika pigg.

Under detta året släppte han en platta där han bjöd in 18 olika tjejer/tjejgrupper att göra duetter med honom. Resultatet blev helt makalöst om ni frågar mig. Den ena låten efter den andra ger mig ”ståpäls” som kommer sitta i ända fram tills han fyller år. Så ge er själva en liten nyårskaramell och lyssna på denna skiva, om ni inte redan gjort det. Gott Nytt År på Er alla FB-vänner.

1. Willie Nelson – To all the girls . . . . .

http://open.spotify.com/album/3ztZ9tYkxsTYPp9LQ4qeMx

 

dcDå har kommit fram till Silvermedaljen på min lilla lista. Och om någon hade frågat mig för ett år sedan om gruppen hade svaret blivit, I now nothin i´m from Barcelona. Skämt åsido, jag tycker det är lika trevligt varje gång jag hittar en ny artist att lyssna till.

Någon gång mot slutet av 60-talet var jag hemma hos en kompis. Då spelade han en singel för mig, Be my baby med The Ronettes. Producerat av Phil Spector. Tar man det i en liten gryta och blandar med lite Tamla Motown, samt med allla nya tillsatser som numera finns att tillgå. Så låter denna platta. Jag blir choklad choklad så man kan tro att jag arbetar på Cloetta. Bättre än så här blir det sällan.

2. Danny & The Campions Of The World – Stay True

http://open.spotify.com/album/6Kmm70SePuKaGG4yWl5hYg

 

msPlats nummer Tre på min lilla lista. Och vad är det man säger, när fan blir gammal blir han religiös. Skämt åsido så kommer här en platta som i mina ögon är rent himmelsk. Det var många många år sedan jag hörde något med så mycket känsla i. Får jag sedan bestämma bör den spelas genom ett par riktiga högtalare eller bra hörlurar. I en bärbar dator eller en iPhone gör denna skiva sig inget vidare.

3. Mavis Staples – One True Vine

http://open.spotify.com/album/0JxuvPYyQPKMxgHOxjdJYb

 

jkIdag är en annan dag och som ett brev på posten kommer nästa platta på min lista. Men först skall jag gratulera Pappa på 81-års dagen. Vi ses fram på dagen.

Men nu tar vi skivan och vi håller oss kvar inom samma genre. Jag är lite insnöad på Americana, det kan inte hjälpas. Och efter att ha lyssnas på denna artist några gånger förstärks bara detta. Och det är just en sådan skiva som växer för varje gång man lyssnar. Så ta Er tid så kommer ni få något fantastiskt tillbaka.

4. Jess Klein – Behind a veil

http://open.spotify.com/album/29RNZUiVRV3ztTZjPEdcRw

 

bwDan före dan tänkte jag presentera nästa platta på min Årsbästalista. Utan en kille från Vara ”gissa vem” och Rootsy Music hade inte en kotte känt till artisten. Och det hade varit synd då han tillhör en av det bästa som finns inom sitt genre. Så varsågoda, här kommer lite Pop-Rock av bästa märke.

5. Bob Woodruff – The year we trid to kill the pain

http://open.spotify.com/album/0Y981bCo0S82Ox59ztdGnX

Tokens CD Minnen Del IV

tjwRocktokens lillebror går ofta under namnet ”Kantarellkungen”. Det han inte vet om denna frukt är inte värt att veta. Nu kan jag dock inte tillstå att detta är min typ av sysselsättning direkt. Att riva sig på grenar och snubbla på massa rötter samt dessutom stuka sin fötter, det får mig att säga nej tack. Ledsen brorsan. Men det var ett ganska lätt beslut att fatta, efter 3 timmar i urskogen och endast har 44 gram löv i korgen. Så jag håller tillgodo med Fammarps Kantareller på Burk, färdigrensade.

Däremot är det helt min grej att sätta mig framför Stereon en solig höstdag, och lyssna på lite härlig mustig Swamp-Music. Och i den genren finns det inte många i samma klass som Tony Joe White. Och på just denna är hans som bäst i mitt tycke, det är ett härling gung från början till slut. Tack Marie på Lundbäcks, för tipset även om det kom lite sent.

Tony Joe White – Closer To The Truth

Tokens CD Minnen Del III

earleSteve Earle – Guitar Town

En gång för länge länge sedan hade undertecknad en liten skivaffär i sitt garage. Hade en liten dröm om att lära andra vad som var riktigt bra musik. secken stolle tänker ni säkert och det stämmer, och därför hette butiken just ”Rocktoken”. Nu blev det inte så mycket sålda skivor förutom dom jag köpte själv. En av dom första jag sålde och som är riktigt bra var denna skiva av Steve Earle, country när det är som bäst.

PS Hade en kompis som sålde servetter i sitt garage, och namnet var ”Servettoken”.

Steve Earle – Guitar Town

Tokens CD Minnen Del II

Jimmy Barnes – Soul Deep

jbJag brukade ha som vana eller ovana att ta en tur till Skövde med jämna mellanrum. Detta var innan ”Elins Esplanad” och butiker som Rusta Jysk och Biltema var inte ens uppfunna. Målet var skivaffären Jannes Wax, den enda riktiga skivaffären vi haft i mitt län (Skaraborg). De som arbetade där kunde musik, alla med olika inriktningar men visste vad dom snackade om. Rocktoken hittade sin favorit i butiken. Han tipsade om både det ena och det andra. Rätt som det var fick han fram denna skiva. En grabb från Australien med en röst som man tror skall spricka inom 2 röda. Jag lovar Er denna skiva kom 1991 men rösten, den håller än. Och jag kan faktiskt intyga följande. Turturduvan spelade nästan alltid denna skiva innan vi gick på fest, när hon skulle göra sig i ordning och blåsa håret. Men den starka rösten och svänget i låtarna gjorde att hon kunde stänga av fönen.

Jimmy Barnes – Soul Deep

Tokens CD Minnen Del I

cdDet var på den tiden Rocktoken bodde i Källby. Jag var egentligen motståndare till en CD-spelare i början. Det skulle vara Vinylskiva, ni vet känslan och allt det där. Men nu var man ju inte sämre än att man kunde ändra sig, så i slutet av 1988 stod den första CD:n på plats hos Rocktoken. Inköpt på exekutiv auktion hos Skattemyndigheten.

Åren går och samlingen av CD:s består idag av lite drygt 700. Men vilka har då betytt mest för mig och även för mina nära och kära. Det var ingen lätt uppgift, men med hjälp av Turturduvan och en massa minnen samt givetvis bra musik kommer här mina små fantastiska CD-minnen. Här finns inga vinnare eller förlorare, skivorna kommer i den ordning som jag känner för. Och innan jag är färdig hoppas att jag orkat med ett fotbollslag eller två. Men nu börjar vi med den första till att börja med.

 

dcbDelta Cross Band  –  Tough Times

Vi börjar i vårt grannland Danmark. Det är nämligen därifrån denna grupp kommer. Skall jag ta det från början kände jag till en gitarrist ”Billy Cross”. Han hade bl.a spelat med Bob Dylan, 1980 flyttade han till Danmark och blev medlem av DCB. Jag hade själv en Vinyl i samlingen så när denna skiva kom blev den ett givet köp. Iofs en coverskiva, men härlig blues av bästa märke.

Delta Cross Band – Tough Times

Tokens Gourmetmeny

Färsk så den ryker
The Blasters – Fun On A Saturday Night

Gruppen bildades 1979 i USA av bröderna Phil och Dave Alvin. 1987 lämnade Dave bandet för en egen solokarriär (som gått utmärkt) och sedan dess har bandet fått klara sig utan hans tjänster, förutom något gästspel då och då. Men gruppen har klarat sig mycket bra ändå, deras blandning av Rhytm&Blues och Rockabilly verkar de aldrig göra avkall på. Så nu var det dags igen, en ny färsk platta som låter riktigt riktigt bra. Kanske den bästa de släppt om ni frågan Rocktoken. Därför blev det denna månads färsking. Lyssna på Spotify genom att klicka på länken nedan.

The Blasters – Fun On Saturday Night

 


Lagrad och smakrik.
Little Richard – Here´s Little Richard

Försök att tänka Er detta, året är 1956 och vi befinner oss på landsbygden. Där finns det grisar, hästar och kor. Det är lugnt och tyst och det enda som stör tystnaden är väl bussen till staden två gånger om dan. En grammofonen finns men bara en singel, Sheriffens sång och En sliten grimma är vad som bjuds. Sonen som går i läroverk i staden kommer en dag hem med en LP-skiva. Den skall nu spelas och efter fyra takter börjar korna råma, hästarna gnägga och grisarna grymta. Mor i huset tar sig för pannan, Far skriker sänk skiten men för sonen ändrades världen.

Little Richard – Here’s Little Richard

 


En liten Surprise
Gumbo – Beat Of My Heart

För de som inte vet så Gumbo är en maträtt/gryta med sitt ursrung i Louisiana USA. Man kan i stort sett slänga i det man har i kyl och kryddskåpet och låta det stå och puttra några timmar och VIPS, maten är klar. Precis så låter gruppen Gumbo (från Göteborg) på denna skivan. Makalöst bra om ni frågar mig, man blir glad som en speleman när man lyssnar på den.

Gumbo – Beat Of My Heart


Tokens Gourmetmeny

Efter påtryckningar från min lilla Turturduva kommer här igen Tokens Gourmetmeny. Hon vill ha mera stående inslag på bloggen sa hon, och då kan jag inte annat än att falla till föga. Så här kommer nu 3 nya smårätter serverade på silverfat.


Färsk så den ryker
John Hiatt – Mystic Pinball

John Hiatt är för mig ungefär som husmanskost. Om du käkar Stekt Fläsk med löksås så vet du vad det kommer att smaka. Väldigt gott, inte någon överraskning direkt men ändå en rätt man inte tröttnar på. På sitt 21 album och det fjärde på fyra år är det nämligen Stekt Fläsk man möter, faktiskt riktigt knaprigt stekt fläsk om jag skall vara ärlig. Så fortsätt gärna ett tag till vet jag, precis som med fläsket kommer jag aldrig att ledsna.

Lyssna på Spotify

 


Lagrad och smakrik 

Neil Young – Everybodys Rockin

Om John Hiatt är som Svensk Husmanskost så skulle man kunna jämföra Neil Young med en Pizza. Det finns liksom inga gränser för vad skivan och pizzan kan innehålla  En av mina favoritpizzor heter La Maffia, en av mina favoritskivor med Neil Young finner ni här ovan. Som ett litet tips innan spelning tycker jag ni skal sätta Er ned innan ni börjar lyssna. Hitta för guds skull inte på något annat för då hinner tyvärr skivan ta slut. Strax  under 25 minuter faktiskt, men bättre med bra kort skiva än en dålig lång.

Lyssna på Spotify

 


En liten Surprise.

Jeff Lynne – Long Wave

En dessert som är riktigt god skall ha mycket olika smaker. En blandning av sött och salt som han den där långe sjöng om. Sedan får man gärna bli lite överaskad också. Just detta kan jag nu säga här direkt att på denna skivan är överraskningarnas tid förbi, jag har hört varenda låt efter jag har lyssnat på den första. Och Gode Gud vad sött det är, riktigt sliskig om jag skall vara ärlig. Så denna dessert vill jag inte smaka igen.

Lyssna på Spotify

 

 

Hel och ren.

renNär man får instruktioner att man skall duscha och tvåla in sig minst 3-4 gånger. Då är Turturduvan givetvis på resande fot. Min vanliga otur men en bra karl reder väl sig själv.

Så nu står man här i duschen och sjunger som vanligt. ”Ooohhh, baby please come home”.

Vad går du i för takt.

taktDetta är inte något man skojar om, spela lite schottis i lurarna när ni promenerar så förstår ni vad jag menar. Om man klarar att promenera ändå, då kan jag garantera att man är tondöv. Och då är musik och spellistor totalt onödigt. Det samma gäller för detta med stavar, har man ingen takt i kroppen är risken uppenbar att man snubblar och bryter av stavarna (i bästa fall). Däremot har hjälm inget med takt att göra, men den används så sällan på promenader utan mer på cykelturer. Och cyklar det gör man bara i entakt sk ”rundgång” och då kan man spela vad fasicken vad vill..

Men nu kommer vi till Rocktokens rutiner. Frukosten är avklarad liksom toalettbesöket.Har panisk förskräckelse för att behöva sätta mig i skogen. Huggorm vs Byxasnoken är ingen bra combo. Sedan skall promenadkläderna på och båda skorna skall knytas ”sk rosett”. Till sist skall spelaren stoppas i fickan och lurarna stoppas i öronen. Jag brukar ha sladden innanför min Ralph Lauren T-shirt, då skymmer den inte märket och du kan inte trassla in armarna. Där tror jag nog allt är klart för start, förutom det sista blosset som gör att man tänder till inför promenaden. Men då måste man använda tändare, och detta har jag många av, fråga bara mina vänner som inga har kvar. Att använda tändstickor är däremot inte så klokt, en liten liten liten flis i fingret räcker för att promenaden skall bli inställd.

Nu har jag tagit de första stegen och musiken börjar ljuda i öronen. För den som är taktfast och inte tondöv så kommer här spellistan. OBS den måste spelas högt så man slipper bli störd fågelkvitter, bönder och andra dyngspridare.

nej så kjukk du har blitt – ole ivar
walk like a man – bruce springsteen
i´m on my way – proclaimers
dont stop – fleetwood mac
jag kan gå ända till kina – grymlings
i´m walking – fats domino
these boots are made for walking – hazlewood & sinatra
gå ut och var glad – ulf lundell
you never walk alone – gerry & pacemakers
feels like rain – john hiatt (ev kissepaus)
walk on by – leroy van dyke
det kommer en vind – magnus lindberg
i walk the line – johnny cash
går på promenaden – ulf lundell
the wanderer – dion & the belmonts
i mina skor – alf robertsson
walk a mile in my shoes – elvis presley
så gott att må gott igen – peter lemarc
when you walk in the room – jackie de shannon

Hjort är Hjort.

hjortÄntligen är det gjort, då jag faktiskt pratat med en Hjort. Blev nästan lite chockad då jag stod ute i trädgården för en stund sedan. Tog ett litet bloss (som man tydligen får göra fram till 2025) då det helt plötligt kom en 30-tal hjortar och spatsera på 5-10 meters avstånd. Helt makalöst, så jag sprang in och hämta mobilen för att ta ett kort. Men tyvärr detta sket sig dom hade redan hunnit till Kinne-Kleva.

Raka raka liten haka.

rakFör en liten tid sedan var Rocktoken tvungen att besöka en av stadens Elektriska Giganter. Min gamla rakapparat hade nämligen gått ur tiden, och kanske var det lika bra då den högg som en kobra i skäggstubben på slutet. Nu skulle en ny apparat inhandlas och det fanns en del att välja på vill jag lova. Men trots alla dessa märken så fanns det ingen med 4 hövve. Så det blev en med 3 istället fastän jag är född i April.

Efter ett massa velande hit och dit föll valet till slut på en modell från Panna Så Nick. Kort laddningstid samt mycket rakning, det var detta som lovades för denna modell som kostade 10 kronor under tusenlappen.

Just idag är jag stark sjöng Kenta en gång i tiden. Men det gör inte jag, utan i stället något helt annat. Just idag har det gått 4 veckor sedan inköpet och jag har precis avslutat Rocktokens Garanti o Kvalitets kontroll. Och jag är nöjd kan jag lova, det är det rakaste besked jag kan ge Er.

Om vi börjar med laddningstiden så utlovades det från butiken ett mycket rakt besked. Detta skall ta ca 50 minuter. Det var precis samma besked som gavs i den där fantastisk tjocka boken som fanns i kartongen. Den var dessutom utgiven i alla 16 världsspråken, förutom Svenska då förstås. Det var nog därför jag hade jag lite svårt att förstå i början. Utländska språk är inte riktigt Rocktokens grej så när det stod YouSee Manuel på den Engelska sidan började jag bläddra efter Manuel till ingen nytta. Men nu kommer vi till det viktiga. När jag mätte laddningstiden hemma, med vår fantastiska äggklocka stannade tiden för laddning på fantastisk 45:56. Så här har jag fått lite tid över till annat än att blega på en rakapparat. 4 min. och 4 sek, och jag är född den 4 april. Är faktiskt mycket nöjd med detta testet.

Sedan kommer vi till själva raktiden och jag kan lika gärna säga det med en gång. Jag laddade apparaten för första gången den 31 Augusti. Den andra laddningen skedde idag den 27 September. Med hjälp av min ”The Brain” har jag kommit fram till att det blev 28 rakningar på raken. The Brain klarade däremot inte av att räkna ut den totala raktiden, men med äggklockans hjälp kom vi fram till följande alldeles utmärkta tid 1:03:17. Det är så imponerande så jag skiter fullständigt i 4:orna för tillfället. Åter igen så blev det ett mycket högt betyg i testen.

Eftersom Rocktoken är ett litet musikfreak tänkte jag att jag skulle försöka hitta en skiva som är just 1:03:17. Detta gjorde jag till slut även om det tog den dubbla tiden 2:06:34. Men det var värt varenda sekunds letande då resultatet kom att sitta som handen i handsken. Eller vad sägs om Billy Joe Shaver med Albumet Unshaven, ska han säga förresten.

Här kommer förresten en annan bra raklåt, håll tillgodo. Själv så skall jag ställa tillbaka min Panna Så Nick och laga mig en Panna Kotta.

Jimmy Reed – Shave Shave Shave

En ekivok historia.

pinupDenna lilla sanna berättelse utspelade sig i början av 1970-talet. Tre kompisar hade precis fått sina körkort och ett av deras stora nöjen var att  med riktiga hästkrafter besöka länets folkparker. Platser som Råglanna, Fokus och Mossbrott blev givna favoriter.

På denne tiden rådde faktiskt demokrati vilket för oss tre betydde att man körde bilen var 3:e helg, de andra två somnade man som vanlig lite tidigare att körkarlen. Om vi inte lovat att skjutsa hem någon ljusig pingla förstås, då var alla både vakna och fulla av dregel på skjortkragen.

Då hände det ofattbara, plötsligt en helg då den blygaste i gänget körde fanns det inget dansställe som passade oss. Vi var ganska så kräsna och det dög inte med vilken orkester som helst. Efter att ha kört runt som på måfå under lördagskvällen befann vi oss plötsligt i Mariestad av alla ställen. Även där irrade vi runt i blindo tills vi plötsligt fick se en neonskylt som blinkade i alla möjliga och omöjliga färger.

”Club Viktoria” stod det på skylten. Dom var faktiskt lite före sin tid då hon inte föddes förrän 4 år senare, jag börjar snart bli allergisk mot alla dessa 4:or. Skit samma, namnet lockade oss grabbar precis som informationen om visning av kulturella filmer. Sen var det den obligatoriska dansen givetvis. Den skulle vara varje timma och det var just detta som gjorde att vi bestämde oss för att kliva innanför dörrarna. Men precis innan vi klev innanför dörrarna bestämde sig två av oss för att ta något innanför västen, fast vi båda hade polotröja.

Det var 3 nervösa stackare som klev in genom den något skumma entrén. Men väl därinne så släppte nervositeten ganska snabbt. Det såg ut ungefär som på konditorierna hemma i Götene, förutom att det var betydligt mörkare förstås. Sen var nog lönen för värdinnorna högre i Götene, för där har alla råd med riktiga kläder på kroppen. Ett tag funderade jag på att låna ut min polotröja, men det kändes inte riktigt rätt just här.

Tjejen innanför disken frågade om vi ville beställa något? Vad har ni frågade vi och då pekade hon framför kassadisken. Secket utbud, förra veckans kaffe i plastmugg + en negerboll och en damsugare. Det var vad som fanns. Vi köpte detsamma alla tre, kaffe och en negerboll som visade sig sakna kokos och var hård som en golfboll. 15 spänn för hela kalaset, som hittat.

Var skall vi sitta frågade vi lite försynt, det fanns nämligen bara 2 barstolar vid disken. Då pekade hon mot ett ställe som i mina ögon mest liknade en husvagndörr. En massa flugfångare i alla möjliga färger. Ni kan sitta därinne sa hon, men passa Er så ni inte snubblar på flugfångarna, så bortkomna som ni ser ut.

Väl innanför märkte vi till våran förvåning att den kulturella filmkvällen redan hade startat. Oj vad nära det vara att min negerboll rullade ner på golvet. Inte för det gjort någonting för den hade säkert studsat upp igen. Visst fanns det platser här inne, det var väl inte direkt knökat i film o danslokalen. Ett fåtal personer som inte var direkt talförda, minns egentligen bara ett enda ord av vad dom sa. På vägen bort till vårt bord råkade vi gå förbi en ljusstråle som kom ut från ett litet höl i vägga (börra på börra på). Och för var och en av oss som gick förbi så skrek alla fyra i lokalen som i kör,  ducka – ducka – ducka.

När vi väl satt oss och börjat specialstudera filmerna så måste jag säga att de flesta var ganska lika och inom samma genre. Inte var det några långfilmer heller, runt SEX minuter var nog de flesta. Och någon Oscar kom heller aldrig på tal vad jag vet. Däremot fick  den mycket uppmärksammade filmen ”Har du nyckeln till min insekt” Marlenapriset 1981. En sk fördröjd utmärkelse. Det finns också några andra filmer man kommer ihåg så här i efterhand. Sök på biblioteket på följande titlar: Ingen svält i vårt tält, Mamma Scan gör Bullen pilsner, Bagar-Märta & Bröna samt Vaga minnen med Ina. Måste kanske tillägas att filmen om Bagar-Märta marknadsfördes som en sk fullkornsfilm. Bilder var inte så grynig, utan klar och tydlig så man kunde se alla korvarna, bröna menade jag givetvis.

Äntligen började dansen men det blev väl inte riktigt som vi tänkt oss. Det var sk ensam dans detta. En tjej i ganska minimala kläder som kallades ”Ruby med den lilla röda” började att liksom dansa med sig själv. Jag kan verkligen intyga att den lilla röda var både röd och liten. Och rätt som det var blev den ännu mindre, den liksom försvann. På tal om försvann så gjorde också hennes namn det efter en stund. Vi döpte helt sonika om henne till ”Ålen”, hade ni sett henne bland bord och stolar skulle ni förstått vad jag menar.

Rätt som det är så sitter detta väsen i knät på chauffören för kvällen. Hon ålar sig som en mask och försöker med sin tunga ta bort hans hår i det ena örat, tyvärr 25 år för tidigt. Och vips, med en elegant rörelse i 360 grader både våg och lodrätt så sitter hon plötsligt hos grannen 10 meter bort.

När Ålen försvunnit blödde vår chaufför näsblod så det sprutade, och var tvungen att springa till toaletten. Efter en liten stund kommer han tillbaka med en massa toapapper i näsborrarna. Oj, detta intermezzo måste vi reda ut. Att man inte kan blöda näsblod av hårda bollar och gammalt kaffe, det visste vi. Men efter en stunds funderande tror jag kompisen träffade rätt. Han tittade på vår chaufför och sa med en doktors stämma:

När ålen intog dansgolvet blev vi väl alla tre lite småtända, det är ju ganska normalt faktiskt. Sedan när hon kom närmare och satte sig i ditt knä, det är då det börjar hända saker i våra kroppar. Man blir pilsner rätt och slätt. Då börjar vår hjärna även kallad The Brain att sända morsesignaler om att börja transportera blod. Denna procedur kallas med medicinska termer från landet även för Brainstorm. Slutdestination för blodet är hos de allra flesta människor P-Nisse. Men tyvärr så tycks du ha ett litet men ack så förödande läckage. Din lilla näsa läcker och blodet kan ej passera. Inte helt bra att bli rödnäst vid så tidigt ålder, så när du träffar en tjej hädanefter får du nog säga ”Ska vi gå hem och nosa”

Förresten, här är Rubys låt som hon ålade till. på Svenska då originalet kommit bort.

Flamingokvintetten – Du